Tråkiga söndagar
2008-10-19 / 15:06:09
Visst är de tråkiga? Gillar verkligen inte söndagar för då är helgen och ledigheten slut och man ska behöva gå upp tidigt på morgonen därpå. Hatar verkligen att gå upp på mornarna. Älskar att ligga kvar i min varma goa säng. Har kommit på vad det bästa i livet är, Sängen/soffan, Choklad och Coca cola. I love it... Sen ett trevligt sällskap till är absolut inte dumt det heller. Har inte fått "sällskapa" med min vän på hela helgen. Gillar det inte. Han har varit i Vargön hos sin älskling Torbjörn. Hmmm....undrar hur denna saga kommer att sluta...blir det någor riktigt emellan oss eller bara...ja..."sällskapning" och sen inget mer... Ja det får tiden utvisa. Men ska jag vara ärlig så börjar jag tröttna på detta. Jag vill ha något riktigt. Trött på att vara ensam eller jag är väl inte ensam så, har ju Tim men det är ju inte riktigt samma sak. Jag vill ha någon att dela mitt liv med. Jag vill leva ihop med någon nu. Fem år sedan jag hade något riktigt.
Min vän säger att det får ta sin tid, det får växa fram...men va fasen...efter fyra år...borde det inte finnas något där då eller???
Killar är allt konstiga varelser.
Från killar till katter...Katt eller inte katt? Det har jag gått och funderat på sen igår när jag fick en förfrågan om jag ville ta över en kattunge pga att ägaren antagligen är allergisk. En innekatt. Jag är uppvuxen med katt och har haft katt till och ifrån i mitt vuxna liv men lyckas alltid få knasiga katter som river i tapeten, klöser på soffan och kissar inne. Men visst är de söta de små liven och ska jag vara ärlig skulle jag vilja ha en mjuk och gosig katt men är ju borta ganska länge om dagarna och det känns inte riktigt rätt mot katten, att få vara ensam så länge speciellt inte om det är en kattunge. Dessutom är en katt inte gratis. Mat och kattsand kostar en del. Och som studerande har man inte direkt gott om pengar. Så jag bestämde mig faktiskt för att tacka nej till det söta lilla kattskrället. Hoppas jag gjorde rätt i det...men det tror jag...
Min vän säger att det får ta sin tid, det får växa fram...men va fasen...efter fyra år...borde det inte finnas något där då eller???
Killar är allt konstiga varelser.
Från killar till katter...Katt eller inte katt? Det har jag gått och funderat på sen igår när jag fick en förfrågan om jag ville ta över en kattunge pga att ägaren antagligen är allergisk. En innekatt. Jag är uppvuxen med katt och har haft katt till och ifrån i mitt vuxna liv men lyckas alltid få knasiga katter som river i tapeten, klöser på soffan och kissar inne. Men visst är de söta de små liven och ska jag vara ärlig skulle jag vilja ha en mjuk och gosig katt men är ju borta ganska länge om dagarna och det känns inte riktigt rätt mot katten, att få vara ensam så länge speciellt inte om det är en kattunge. Dessutom är en katt inte gratis. Mat och kattsand kostar en del. Och som studerande har man inte direkt gott om pengar. Så jag bestämde mig faktiskt för att tacka nej till det söta lilla kattskrället. Hoppas jag gjorde rätt i det...men det tror jag...
Kommentarer!